Kerstin Martinson

Tack för allt

Du gick bort, Kerstin, när jag till slut hade kunnat hälsa på dig I många år var vi grannar på Hemmansvägen i Örebro. Du lärde mig mycket och vi hade många fina diskussioner hemma hos dig. När du skulle visa mig något du hade skrivit, kom den svartsjuka katten och satte sig mitt på papperna. Du kämpade för rättvisan och demokratin, långt in i ålderdomen tror jag. Nu kan vi inte träffas mer.

Tack Kerstin för alla passionerade samtal under sex decennier, om det som var viktigt för oss båda, samhällsutvecklingen, världspolitiken, katterna , rättsfallen,, familjen, tack för kaffestunderna i din trädgård i Karsjö med utsikten över Ljusnan och hallonen från dina hallonsnår. Och mötena med Unga Filosofer 1965-66 i din andrahandslägenhet i Gamla Stan , det var så det började med engagemanget mot Vietnamkriget. Ömsintheten, bildningshungern, integriteten, inopportunismen gränsande till trotsighet, du var en vän , en "Mensch" . Jag kommer saknar dig.