Det känns lite svårt att inse att du är borta. Det hände så plötsligt.
Jag kommer att tänka på Björn Afzelius sång Ljuset - skulle vilja skriva något liknande nu till dig, men hittar inte riktigt orden.
Varmt tack för all klokskap du bidragit med i arbetet för en bättre värld!
Tack, László, för att Du under Din stund på jorden alltid strävade efter att göra livet värdigt att leva, både i den lilla världen och i den stora. Respekt!
Jag träffade László första gången under läsåret 1977-78. Jag bodde i Falun, jobbade på Kliniskt kemiskt laboratorium på Falu lasarett, men studerade på en nybörjardistanskurs i fysik på Uppsala universitet. En gång i månaden, typ(*), hade vi sammandragning(**) i Uppsala.
(*) Det var innan det var möjligt att inom kända språkbruksgemenskaper att på detta sätt klämma in "typ" i en mening.
(**) Ej i livmoder utan en social sådan.
László var en av laboratorieassistenterna när vi gjorde våra fysiklaborationer.
Bl.a. lärde han oss hur man använde en "månka", d.v.s. en mångkanalanalysator. En sådan är alldeles oerhört arbetsbesparande. I stället för att i tur och ordning mäta strålningsintensiteten inom successiva energiintervall, kunde vi mäta intensiteten parallellt för alla inställda energiintervall.
Nästa gång vi stötte på varandra var i FOLKKAMPANJEN mot kärnkraft. På ett gigantiskt möte i aulan på Celsiusgymnasiet hade vi problem med en BYRÅKRATISK centerpartist som kanske hette något på Zetter*.
Den högt uppsatte ´centerpartisten tyckte att vi som var i aulan inte utgjorde Folkkampanjen. I hans byråkratiskt sinnelag var vi bara en stödförening till den enligt honom verkliga Folkkampanjen som han påstod existerade eller snart skulle existera.
Centerpartisten försökte förklara att det aldrig skulle fungera om alla de närvarande skulle få bestämma.
I mitt inlägg i debatten framhöll jag att demokrati inte är en julgransprydnad att ta fram ibland vid högtidliga tillfällen, utan ett sätt att göra kampen mot kärnkraft så kraftfull som möjligt.
Min minnesbild var att László också gjorde ett inlägg i debatten. Han hävdade att det inte var ett problem att vi var MÅNGA på mötena. Det finns nämligen bara ett begränsat antal huvuduppfattning i en fråga. Därigenom är det ingen överhängade risk att mötena blir orimligt långa.
När jag återträffade László i påskas efter 43 år, hade László glömt bort både min och sin egen insats på massmötet, men det räcker väl att någon kommer ihåg det, t.ex. mig.
Vila i frid
Så oerhört sorgligt att någon som var så levande inte längre finns ibland oss med sin energi, en energi som behövdes och behövs i så många sammanhang.
Men energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas. Minnet av Laszlo och hans energi och livsglädje lever vidare, på så många sätt.
Mina tankar hos dig Karin med familj.
Till Lászlós minne -
Det blir en get till en familj i Kongo, via Läkarmissionen och Panzi-sjukhuset, för det känns som en minnesgåva i Lászlós anda. László, Du är saknad, Tiden har gått så rasande fort sen det 70-tal då vi lärde känna varandra. Varmaste deltagande tankar till hela Laszlo-familjen!
Det varmaste farväl man kan tänka sig.
Kram Joel
Genom en gåva till Naturarvet får en trädkram åldras med värdighet i sin gammelskog, som bevaras för evigt.
Naturarvet
Tack för gemenskap och inspiration!
László läste en kurs i sannolikhetsteori och statistik för mig för väldigt många år sedan, och vi fick en viss kontakt med varandra då. Jag har sedan av och till undrat vad det blev av honom och googlat kanske vart femte år.
Eftersom jag så att säga har följt László på distans i någon mån genom åren berör hans plötsliga död berört även mig. Trots stort avstånd i tid och rum.
När pappa just slutat arbeta när jag skulle fota dem båda i landet. Jag gnällde och bad honom se ut som att han jobbade igen. FAKE NEWS utbrast han och poserade med hackan.
Sommaren 2020.
Lászlós hjärta slutade slå söndagen den 28 maj. I skogen, vilandes på mossa, gräs och späda blåbärsblad lämnade han denna verklighet med handen runt ett ungt rönnträd och livskamraten Karin vid sin sida. På andra sidan vägen några hästar som förvånat undrade vad som stod på. Kanske tänkte han sig döden så.
Vi som blev kvar saknar en medmänniska som kunde konsten att vara inlyssnande, handlingskraftig, lärd och godmodig på samma gång. En passionerad ideolog, som de som inte förstått livets värde skulle kalla idealist. Vi saknar en medmänniska som kunde kombinera kärnfysik med änglakontakt, en förebild som levde som han lärde, en kulturbärare som nyfiket sökte essensen i varje möte.
Vi saknar en medmänniska med omsorg om oss allihop, någon som anstränger sig för att förstå oss, våra behov och vårt innersta. En medmänniska i vars kärleksfullhet vi kan värma oss, såsom de tvättade plastpåsarna varvade med yllesockor och tvättlappar hängandes i klädnypor i värmen ovanför vedspisen där László bakade bröd och lagade mat i stora grytor till mängder av vänner under de otaliga politiska sammankomsterna. Vi saknar en medmänniska som inte bedömer oss, som med kärleksfulla ögon ser allas värde utifrån sin devis Låt tusen blommor blomma!, med änglalön som lösning på ojämlikhet, en basinkomst som inte särskiljer och värderar oss olika.
Vi saknar en medmänniska med starkt engagemang för livet, för dess bevarande och för dess myller av kommunikation, näringstillförsel, födelse och förgängelse i ständigt kretslopp.
Vi saknar László.
Låt oss hjälpas åt att fylla tomrummet åt varandra!
Det är svårt att fatta att Lazlo är död. Han var ju väldigt annorlunda än mig och ändå vill jag säga att han blev en kär vän. Han var smartare än alla andra, ja, förutom hans fru Karin, Milva och resten av hans familj. Lazlo var ju en av min fru Karins gamla kollektivkompisar och i början av vår bekantskap var jag nog lite rädd för att ge mig in i diskussion med denna extremt kunniga man.
För det var just diskutera som gällde! Politik, miljö, pedagogik, kultur
Jag kommer nog att minnas Lazlo mest där vi sitter på tunet i Kilbo ett stort gäng med familj och vänner och kaffe och bullar, diskussionen böljar fram och tillbaka och får nya vinklar än någon annanstans! Jag kommer också att minnas hans värme och stora människointresse.
Sommaren 2022
Från att utbilda den här asfaltsungen i hur man plockar blåbär "på riktigt" till att sjunga tillsammans det som visar sig vara en ungersk nidvisa. Andras utsagor vittnar om hur många sidor av dig jag inte hann lära känna. På återseende László.
.
Minnes ord om dig är svårt.
Ord kan ju vrängas hit och dit och låta konstiga, ngt jag bland annat lärt mig från dig.
Men för mig har du alltid varit en extravuxen.
Som jag också vet att du har varit för många andra.
Jag har alltid känt mig välkommen i erat hem, en sådan plats där man skulle kunna dyka upp med kappsäcken på trappan mitt i natten.
Ett vimmelhus.
I värsta fall får man väll sova på höskullen om alla sängarna är fulla men det är inte särskilt illa alls.
Jag upplevde att din dörr alltid var öppen, inget samtal var ovälkommet, men man fick hålla tungan rätt i munnen och hänga med i svängarna.
Du kommer alltid ha påverkat mitt liv, och det kommer följa mig så länge jag finns, även om det ofattbara har hänt, att du inte gör det längre.
Spår överallt där du gått,
Spår över alla du mött,
Spår vid allt det du sått.
Ett blåsnöre här
En ordvits där
Ett trädgårdsland här.
För vem viskar vinden i kilbo nu,
För vem visslar svalan i ladan,
För vem mumlar ån.
Förhoppningsvis för oss som blev kvar.
Saknar gör stigen,
Saknar gör människorna,
Saknar gör gården,
Och saknar gör jag.
Jag minns vilket stöd jag upplevde att jag fick vid ett eller flera av våra möten. Du var inte rädd för att tycka och sticka ut hakan och det uppskattade jag enormt. För mig stod dina värderingar för 100 % sundhet. Hur stor sorgen än är, för dina närmaste och övriga världen, så kommer du leva lika länge som vårt minne av dig.
Det finns särskilt tvp minnen som jag bär med mig av Lázló.. Ett är en lång promenad i skogen runt Kilbo där vi hade ett samtal om existensiella och samhälleliga frågor. Och jag minns att han var väldigt närvarande.
Ett annat är när det fattades nämndemän ( tror jag att det heter) till domstolen. Han tyckte att jag borde vara med där. När jag skrattade och tyckte att det var ett lustigt förslag, med tanke på min bakgrund, sa han mycket allvarligt: Just därför.
László
Du har ju alltid funnits, i alla fall i mina senaste 40 år!
Vi bodde ihop i Husby gård några år, vi bråkade mycket, du var så smart och påläst så det var svårt att hänga med. Då var jag tvungen att säga emot, helt enkelt, för att hitta var jag själv stod och inte bara sitta och jamsa med
Med åren blev det inte så nödvändigt att säga emot hela tiden.
Vi lärde oss att lyssna på varandra. Jag har lärt mig att njuta av alla spännande samtal och diskussioner som hela tiden tar oväntade, överraskande vändningar och inte har några förutsägbara slutsatser.
Ni är en av mina familjer, En viktig! Även om det går långt mellan varven ibland, så har du och Karin och alla barnen så länge varit en del av mitt liv. Jag kan inte fatta att du inte ska komma ut på gårdsplanen och ge mig en kram, nästa gång jag kommer till Kilbo.
När jag fått veta att du dött, så åkte jag hem och la mig i min nyupptäckta lövkoja.
Tittade upp mot himlen genom grenverket och såg på tornseglarna som flög nästan ända upp till molnen, som hela tiden ändrade skepnad. Om energi aldrig kan försvinna, så tror jag att någon del av din energi svävade runt där uppe
När jag ser bilden på dig med den ljusa skyn av hår som lyser, tänker jag på vita äppelblommor. För oss är du som Gandalf, som vill väl för människor djur och all natur på vår vackra gröna jord. Tack för all godhet.
Jag känner tacksamhet över att ha fått lära känna Laszlo de senaste åren. Han välkomnade mig med en värme och gästfrihet fick ordet bonus i bonusfamilj att blekna mer och mer. Kommer att sakna Laszlo och hans goda hjärta mycket!
I Köpenhamn förra sommaren.
Vi minns en pappa och farfar/morfar som hade med sig barnen i allt han gjorde. Med glädje och engagemang introducerade han oss till musik, fysik och teater. Med kärlek och tålamod lyfte han oss barn upp och ner från hölass och talarstolar. Med värme och omsorg plåstrade han om både skrubbsår och hjärtesorg. Vår pappa László har lämnat med stor chock och saknad.
László en älskad livskamrat, en del av mej, är borta. Vi var en gemensam kraft i politik, liv och familj. Hans famn var alltid öppen. Jag kände mej alltid Älskad. Alltid uppskattad. Vi var ofta oense men alltid i kärlekens trygghet.
Så innerligt saknad!
Vila i frid
I jorden vi ärvde
Som våra barn
Ska förvalta
Din gärning
Kommer länge viskas
Av gräset, bladen och det som ännu lever
”Vårt liv är vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut, brister och faller och drömmen är slut”
Nils Ferlin
Chock och sorg när vi fick höra om det oväntade dödsfallet. Eftersom det värsta tänkbara redan hänt, finns det bara fina minnen och en tröst i att han kanske fick en fin avslutning. Om än alldeles för tidigt..Styrkekramar till familjen!!
Vila i frid László!
En sista hälsning
En varm sista hälsning från Tuva, Axel, Magi och Jakob.
Så ofantligt tomt det blev. Du fattas oss ❤️
Världen har blivit en filosof mindre
En sista hälsning.
Birgitta Brockman
Tack för allt vi hunnit diskutera genom åren.
Minnet av dig bleknar ej
Tack för trevliga/fina samtal och gofika.
Sov i ro
En minnesgåva som lever och växer. Träd som skyddar klimatet och lyfter människor ur fattigdom.
Minnet av dig, kommer följa oss, resten av vår levnad.
”Eller är det så:
att människan levande måste vandra
sida vid sida med naturen
och först som död
upptagas i dess skönhet och tystnad.”
(Maria Wine)
Man möter många människor genom livet, några önskar man att man inte träffat, andra önskar man att man spenderat mer tid med. Du hör till den senare kategorin.
Jag är tacksam för att ha fått lära känna dig, László
Tack för allt det ljus du spred ibland oss
En sista hälsning.