Kerstin föddes i finrummet i Björkebo i Karsjö, söder om Järvsö 1938. Hennes förädrar var Elin och Martin och hon hade en äldre bror som hette Torsten.
Som ung började hon på Forsa Folkhögskola och det blev ögonöppre som fick henne att gå vidare till högre studier. Efter att ha prövat på att studera diverse olika ämnen blev hon till sist lärare och jobbade fram in på 90-talet på folkhögskola och gymnasium runt Örebro. Hon var främst lärare i svenska, engelska, samhällskunskap och historia.
I slutet av 60-talet träffade hon åter Stig Helmers som varit lärare och rektor på Forsa Folkhögskola. De blev ett par och på juldagen 1968 fick de sonen Mikael, som hon kallade för Mulle ända fram till sin död. Tidigt 70-tal flyttade Kerstin med son till Örebro och bodde där fram till början på 2000-talet då hon flyttade hem till föräldrahemmet Björkebo i Karsjö. För tio år sedan flyttade hon så till sin sista lägenhet inne i centrala Järvsö.
Kerstin var en mycket modig människa. Hon tvekade aldrig stå upp för det hon ansåg vara orätt. Hon jobbade bland annat på sin fritid med några fall av människor som blivit oskyldigt dömda. Hennes mod ledde även till en del konflikter. Något som kanske fått andra att backa...men inte kerstin.
1985 skaffade hon sin första katt, Tosse. Hon upptäckte genast att detta var helt underbart. Det har blivit en rad katter genom åren...Tosse, Missan, Ingvar, Gibson och till sist Tezzlan.
Kerstin föddes i finrummet i Björkebo i Karsjö, söder om Järvsö 1938. Hennes förädrar var Elin och Martin och hon hade en äldre bror som hette Torsten.
Som ung började hon på Forsa Folkhögskola och det blev ögonöppre som fick henne att gå vidare till högre studier. Efter att ha prövat på att studera diverse olika ämnen blev hon till sist lärare och jobbade fram in på 90-talet på folkhögskola och gymnasium runt Örebro. Hon var främst lärare i svenska, engelska, samhällskunskap och historia.
I slutet av 60-talet träffade hon åter Stig Helmers som varit lärare och rektor på Forsa Folkhögskola. De blev ett par och på juldagen 1968 fick de sonen Mikael, som hon kallade för Mulle ända fram till sin död. Tidigt 70-tal flyttade Kerstin med son till Örebro och bodde där fram till början på 2000-talet då hon flyttade hem till föräldrahemmet Björkebo i Karsjö. För tio år sedan flyttade hon så till sin sista lägenhet inne i centrala Järvsö.
Kerstin var en mycket modig människa. Hon tvekade aldrig stå upp för det hon ansåg vara orätt. Hon jobbade bland annat på sin fritid med några fall av människor som blivit oskyldigt dömda. Hennes mod ledde även till en del konflikter. Något som kanske fått andra att backa...men inte kerstin.
1985 skaffade hon sin första katt, Tosse. Hon upptäckte genast att detta var helt underbart. Det har blivit en rad katter genom åren...Tosse, Missan, Ingvar, Gibson och till sist Tezzlan.
Till minne av Kerstin Martinson
Kerstin föddes i finrummet i Björkebo i Karsjö, söder om Järvsö 1938. Hennes förädrar var Elin och Martin och hon hade en äldre bror som hette Torsten.
Som ung började hon på Forsa Folkhögskola och det blev ögonöppre som fick henne att gå vidare till högre studier. Efter att ha prövat på att studera diverse olika ämnen blev hon till sist lärare och jobbade fram in på 90-talet på folkhögskola och gymnasium runt Örebro. Hon var främst lärare i svenska, engelska, samhällskunskap och historia.
I slutet av 60-talet träffade hon åter Stig Helmers som varit lärare och rektor på Forsa Folkhögskola. De blev ett par och på juldagen 1968 fick de sonen Mikael, som hon kallade för Mulle ända fram till sin död. Tidigt 70-tal flyttade Kerstin med son till Örebro och bodde där fram till början på 2000-talet då hon flyttade hem till föräldrahemmet Björkebo i Karsjö. För tio år sedan flyttade hon så till sin sista lägenhet inne i centrala Järvsö.
Kerstin var en mycket modig människa. Hon tvekade aldrig stå upp för det hon ansåg vara orätt. Hon jobbade bland annat på sin fritid med några fall av människor som blivit oskyldigt dömda. Hennes mod ledde även till en del konflikter. Något som kanske fått andra att backa...men inte kerstin.
1985 skaffade hon sin första katt, Tosse. Hon upptäckte genast att detta var helt underbart. Det har blivit en rad katter genom åren...Tosse, Missan, Ingvar, Gibson och till sist Tezzlan.
Kerstin föddes i finrummet i Björkebo i Karsjö, söder om Järvsö 1938. Hennes förädrar var Elin och Martin och hon hade en äldre bror som hette Torsten.
Som ung började hon på Forsa Folkhögskola och det blev ögonöppre som fick henne att gå vidare till högre studier. Efter att ha prövat på att studera diverse olika ämnen blev hon till sist lärare och jobbade fram in på 90-talet på folkhögskola och gymnasium runt Örebro. Hon var främst lärare i svenska, engelska, samhällskunskap och historia.
I slutet av 60-talet träffade hon åter Stig Helmers som varit lärare och rektor på Forsa Folkhögskola. De blev ett par och på juldagen 1968 fick de sonen Mikael, som hon kallade för Mulle ända fram till sin död. Tidigt 70-tal flyttade Kerstin med son till Örebro och bodde där fram till början på 2000-talet då hon flyttade hem till föräldrahemmet Björkebo i Karsjö. För tio år sedan flyttade hon så till sin sista lägenhet inne i centrala Järvsö.
Kerstin var en mycket modig människa. Hon tvekade aldrig stå upp för det hon ansåg vara orätt. Hon jobbade bland annat på sin fritid med några fall av människor som blivit oskyldigt dömda. Hennes mod ledde även till en del konflikter. Något som kanske fått andra att backa...men inte kerstin.
1985 skaffade hon sin första katt, Tosse. Hon upptäckte genast att detta var helt underbart. Det har blivit en rad katter genom åren...Tosse, Missan, Ingvar, Gibson och till sist Tezzlan.
Denna administrationsavgift säkerställer uppföljning av köpet till rätt florist. Det inkluderar godkännande från floristen och vid behov påminnelser till floristen att godkänna beställningen. Avgiften täcker även kundsupport för blomstinköp.
Du gick bort, Kerstin, när jag till slut hade kunnat hälsa på dig I många år var vi grannar på Hemmansvägen i Örebro. Du lärde mig mycket och vi hade många fina diskussioner hemma hos dig. När du skulle visa mig något du hade skrivit, kom den svartsjuka katten och satte sig mitt på papperna. Du kämpade för rättvisan och demokratin, långt in i ålderdomen tror jag. Nu kan vi inte träffas mer.
Tack Kerstin för alla passionerade samtal under sex decennier, om det som var viktigt för oss båda, samhällsutvecklingen, världspolitiken, katterna , rättsfallen,, familjen, tack för kaffestunderna i din trädgård i Karsjö med utsikten över Ljusnan och hallonen från dina hallonsnår. Och mötena med Unga Filosofer 1965-66 i din andrahandslägenhet i Gamla Stan , det var så det började med engagemanget mot Vietnamkriget. Ömsintheten, bildningshungern, integriteten, inopportunismen gränsande till trotsighet, du var en vän , en "Mensch" . Jag kommer saknar dig.