László Gönczi

Det känns lite svårt att inse att du är borta. Det hände så plötsligt. Jag kommer att tänka på Björn Afzelius sång Ljuset - skulle vilja skriva något liknande nu till dig, men hittar inte riktigt orden. Varmt tack för all klokskap du bidragit med i arbetet för en bättre värld!

Tack, László, för att Du under Din stund på jorden alltid strävade efter att göra livet värdigt att leva, både i den lilla världen och i den stora. Respekt!

Jag träffade László första gången under läsåret 1977-78. Jag bodde i Falun, jobbade på Kliniskt kemiskt laboratorium på Falu lasarett, men studerade på en nybörjardistanskurs i fysik på Uppsala universitet. En gång i månaden, typ(*), hade vi sammandragning(**) i Uppsala. (*) Det var innan det var möjligt att inom kända språkbruksgemenskaper att på detta sätt klämma in "typ" i en mening. (**) Ej i livmoder utan en social sådan. László var en av laboratorieassistenterna när vi gjorde våra fysiklaborationer. Bl.a. lärde han oss hur man använde en "månka", d.v.s. en mångkanalanalysator. En sådan är alldeles oerhört arbetsbesparande. I stället för att i tur och ordning mäta strålningsintensiteten inom successiva energiintervall, kunde vi mäta intensiteten parallellt för alla inställda energiintervall. Nästa gång vi stötte på varandra var i FOLKKAMPANJEN mot kärnkraft. På ett gigantiskt möte i aulan på Celsiusgymnasiet hade vi problem med en BYRÅKRATISK centerpartist som kanske hette något på Zetter*. Den högt uppsatte ´centerpartisten tyckte att vi som var i aulan inte utgjorde Folkkampanjen. I hans byråkratiskt sinnelag var vi bara en stödförening till den enligt honom verkliga Folkkampanjen som han påstod existerade eller snart skulle existera. Centerpartisten försökte förklara att det aldrig skulle fungera om alla de närvarande skulle få bestämma. I mitt inlägg i debatten framhöll jag att demokrati inte är en julgransprydnad att ta fram ibland vid högtidliga tillfällen, utan ett sätt att göra kampen mot kärnkraft så kraftfull som möjligt. Min minnesbild var att László också gjorde ett inlägg i debatten. Han hävdade att det inte var ett problem att vi var MÅNGA på mötena. Det finns nämligen bara ett begränsat antal huvuduppfattning i en fråga. Därigenom är det ingen överhängade risk att mötena blir orimligt långa. När jag återträffade László i påskas efter 43 år, hade László glömt bort både min och sin egen insats på massmötet, men det räcker väl att någon kommer ihåg det, t.ex. mig.

Vila i frid

Så oerhört sorgligt att någon som var så levande inte längre finns ibland oss med sin energi, en energi som behövdes och behövs i så många sammanhang. Men energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas. Minnet av Laszlo och hans energi och livsglädje lever vidare, på så många sätt. Mina tankar hos dig Karin med familj.

Till Lászlós minne - Det blir en get till en familj i Kongo, via Läkarmissionen och Panzi-sjukhuset, för det känns som en minnesgåva i Lászlós anda. László, Du är saknad, Tiden har gått så rasande fort sen det 70-tal då vi lärde känna varandra. Varmaste deltagande tankar till hela Laszlo-familjen!

Det varmaste farväl man kan tänka sig. Kram Joel

Genom en gåva till Naturarvet får en trädkram åldras med värdighet i sin gammelskog, som bevaras för evigt.

Naturarvet

Tack för gemenskap och inspiration!