Tyst och stilla. Mona har somnat, ögat slutits, handen domnat. Hon var trött, behöver vila, efter vandringen mångmila.
Fast hon är borta är hon ändå lika nära, alla sina kära.
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs (G Fröding)