Mary Welding

Mamma föddes i Klövsjö 1922 som yngst av fyra barn till Halvar och Sara Johansson. Barnen hade säkert inga ”sötebrödsdagar” men om vi förstått mamma rätt så fick hon en bra uppväxt.   Som för så många andra vid den tiden blev det inte så mycket mer utbildning än vanlig folkskola men när mamma var drygt 20 år fick hon i alla fall möjlighet att gå ett år vid Ljungskile folkhögskola. Det var mitt under brinnande krig och mamma har berättat att de stundtals var rädda för att tyskarna skulle fortsätta in i Sverige från Norge. Det var ändå ett bra år och hon fick flera goda vänner som hon hade kontakt med livet ut. 1949 dök det upp en ung man från Stockholm i Klövsjö och mamma mötte honom, han som skulle bli vår far, Lennart. I slutet av juli 1950 ringde bröllopsklockorna i Klövsjö och efter det flyttade mamma med till Stockholm. Pappa var elektriker, och mamma jobbade under några år på skolkontoret i Huddinge. Efter att vi barn fötts stannade mamma dock hemma, och 1960 gick flyttlasset norrut igen, till Järvsö där pappa förvärvat ”Elbyrån”. Även om mamma hjälpte till med administration i firman var det ändå hemmet och vi barn som upptog hennes mesta tid. Det var naturligtvis inget vi tänkte på då, men mamma fanns alltid till hands för oss barn och hon lagade mat, städade, tvättade, .... Ja, idag inser vi i alla fall vilken otrolig service hon stod för! I de yngre åren tog mamma och pappa ofta med oss barn ut i skog och mark. Promenader, skidturer och bärplockning m m var vanliga helgaktiviteter och till stor del tror jag det lade grunden till vårt fortsatta intresse för natur och friluftsliv. Under hela livet var tron och engagemanget i kyrkan mycket viktigt; det blev aldrig riktigt helg för mamma om hon inte fick gå i kyrkan. Vännerna inom Järvsö församling utgjorde också en stor trygghet för mamma och tillsammans genomförde de en mängd olika aktiviteter och resor, både inrikes och utrikes. Mamma tyckte om att umgås med släkt och vänner men var inte helt bekväm i att umgås med okända. När pappa – som var den som pratade med allt och alla – gick bort blev det inte så att mamma lärde känna nya människor och hon var aldrig intresserad av att delta i organiserade pensionärsaktiviteter. När alla runt omkring också blir äldre blir det inte så lätt att träffas och umgås. Vänkretsen minskar, men det finns ändå många som engagerat sig för, och besökt mamma under åren. Stort tack till er alla! Även om Järvsö blev orten som våra föräldrar kom att älska, och leva i livet ut, var det ändå Klövsjö som behöll en stor del av mammas hjärta. Mammas syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn har alltid varit viktiga för mamma. Även pappa och vi barn älskade/älskar Klövsjö och fjällen och mycket av ledig tid har tillbringats där. Så, urnan med stoftet efter mamma, likväl som efter pappa, kommer att sänkas på kyrkogården i Klövsjö Sov i ro lilla mor.